Grönt är skönt! (och gott och snyggt!)

Okej kära läsare, nu är det ju såhär att det är sommar. Sommar sol och frukterna är gröna och mogna! Så vad passar väl bättre en varm, solig födelsedag än en läcker fruktsallad?

Det var inte min födelsedag alltså, det var min kära mosters. Och hon önskade sig frukt till kalaset. Man får (uppenbarligen) passa sig för att önska såna enkla saker av mig, för i värsta fall går det såhär:

Ärligt talat så var "i värsta fall" en rätt så osann fras, för fruktsalladen blev oerhört uppskattad!
Nu syns ju inte riktigt alla ingredienser i salladen, så här kommer en liten lista:

2 kg (nästan) vindruvor (gröna såklart!)
3 st kiwi (skulle det mot all förmodan finnas röda sådana så köp dem inte!)
1 galiamelon
3 lime
1 kruka koriander
Färsk persilja på kvist
1 påse (200 g) cocos
1/2 röd chili

2,5 dl grädde
2-3 msk Cremé de Menthe (grön mintlikör)

Till skillnad från andra fruktsallader (finns säkert såna här med bara det att jag har missat dem) så är denna en sallad man inte slevar i sig. Helt enkelt på grund av att skalet sitter kvar på limen, melonen och kiwin. Detta gör det för att skalet är så fint och grönt!

 I och med skalets närvaro får man skära frukterna i lite större bitar så att man lätt kan bita i sig enbart fruktköttet och slänga skalet. Jag skar kiwisarna i 8 bitar, limen i 8 bitar de med, och melonen i ... äh, jag är säker på att du kommer på nån lämplig storlek på dem. En mix mellan praktiskt och vackert!

Skär koriandern i rätt stora bitar (skär man blad i "bitar"?). Jag kan tänka mig att de smakar av sig mer på sin omgivning om bladen är skurna och så räcker ett knippe till mer sallad än om du blandar i bladen hela.

Det vita du ser på bilderna är cocosen.

Strö över den så blir det fint och gott!

Vindruvorna är bara att skölja och lägga i skålen (eller kartongen i mitt fall.)
Jag klippte av små knippen från vindruvsklasen och lade i.

Persiljan, som alltså måste vara färsk, var tänkt som garnityr men visade sig vara mycket uppskattad som mildrande komplement till den röda chilin som visade sig vara väldigt, väldigt stark. Till allas glädje, för det gav liksom middagsgästerna något att skratta åt, undvika och harkla sig om och kring!
Så, ställ persiljekvistarna runt kärlet som en vägg som sticker upp. Glöm inte att skölja den! (Är det bara jag som brukar glömma sånt?)

Chilin skar jag i smala strimlor och delade i ungefär 2 cm långa bitar. Jag använde mig av en halv chili. Anpassa mängden efter styrkan.

Chilin är med i salladen både för att bryta av mot det gröna och dels för att ge salladen lite sting. Det är inte meningen att salladen ska vara stark, men som sagt, den ska ha lite sting.


Jag blandade inte ner ingredienserna utan jag placerade dem lite huller om buller. På så vis blev det lättare att få den precis som man vill ha den, både utseendemässigt och smakmässigt.

Grädden blandade jag med mintlikören både för smakens skull och för färgens. Grädden blir ganska ljusgrön om man har så lite likör i som jag hade så vill man ha den mörkare grön så är det bara att hälla i mer. Det märker du!
Undvik helst att ha i likör i barnens grädde. Fast det är nog rätt taktiskt att undvika chilin också i så fall, så den här salladen kan nog på det hela taget ses som en "vuxensallad".

Jag fick ett tips av en kassörska att blanda i likören (hennes tips gällde karamellfärg, men jag applicerade tipset på likören) innan man vispar grädden, vilket jag gjorde. Det fungerade bra ända tills dess att grädden var nästan färdigvispad, då började grädden gryna sig lite. Så vill man ha likör i grädden så vispa bara grädden lätt i så fall skulle jag tro.

Sådärja! Glad sommar på dig! Och välkommen tillbaka hit när fantasin strejkar så ska jag göra mitt bästa för att hjälpa till att kickstarta den igen!