Deutschland is in tha house!

Har du nånsin haft en sån där dag när du framemot kvällningen inser att du inte minns något alls av vad du gjort under dagen? Du vet att du har gjort nåt, men inte vad. I värsta fall står det inte i din kalender heller eftersom det du gjort troligtvis var helt självklart att göra.
En sån dag har jag haft idag. 

Nix, jag är inte senil. Såvitt jag vet. Fast det kan kanske vara svårt att veta om man faktiskt vore senil? Och jag är inte alkoholpåverkad. Men dagen har försvunnit. Ut i ingenstans. Förhoppningsvis har min dag lämnat intryck här och där hos andra människor som jag har pratat med eller bumpat in i någonstans. 

Känner du att du är en av de jag påverkat, räck upp en hand, fota och skicka bilden till mig är du snäll! Bara så jag kan få en aning om vad jag har gjort.

Jag vet en sak jag gjort idag. En sak. Nä, två saker. 
Jag har gjort upp helgens meny och jag har, till min fasa, ringt fel när jag skulle ringa till en vän och kommit till en (mycket) äldre dam. Varvid jag gjorde bort mig så till den milda grad att du får klara dig utan den historien! Skulle damen läsa min blogg så blir hon nog lite glad åt att hon inte står med här. Namngiven eller ej.
I det här fallet skulle framförallt jag bli glad om jag sluppit stå med här!

Hursomhelst så sitter jag nu här i min soffa och anstränger mig för att komma på något på ett eller annat sätt underhållande att skriva medan jag väntar på att kvällens matprojekt som puttrar och fräser i ugnen ska bli färdigt. 

Jag måste erkänna att jag verkligen ser fram emot att ta ut schlemmertopfen ur ugnen! Jag har sett fram emot det sedan igår kväll då jag kom på att jag skulle använda mig av den nu ikväll.

Och så tar vi ett litet skutt en bit in i framtiden, och here we are!
Maten är klar; kyckling, potatis, broccoli, morötter, lök, tomatpuré, russin, buljong, salt, peppar och paprikapulver!

(Det är läggdags... det kommer säkert ett lite utförligare recept så småningom då jag är väldigt förtjust i min schlemmertopf!)

Godnatt, kära läsare!

Sen frukost är ändå frukost!

Vilken dag! 

Ok, lite beroende på hur man väljer att se på den så var den antingen givande eller helt bortkastad. Jag väljer det första alternativet! Har jag möjlighet så föredrar jag av princip att alltid se saker från ett optimistiskt perspektiv.

Någon måste ju göra det! Slutar jag med det så varför ska andra tänka så? (Det där lät inte helt optimistiskt va?)

Hursomhelst, (fantastiskt ord, "hursomhelst"!) jag vaknade sent om sider av att någon ringde på min dörr. Pling! Eller hur den nu låter. Jag är faktiskt lite osäker på det och med tanke på att klockan nu i skrivande stund är 01:40 så tänker jag inte öppna min ytterdörr och plinga för ta reda på hur den låter. Klockan var hursomhelst (!!) runt 8 på morgonen när det plingade på dörren.

Aningen för oklädd för att kunna öppna dörren virade jag mitt fantastiskt fina rosa täcke runt kroppen och snubblade mig fram till dörren. Varvid jag kikade ut genom mitt lilla snoka-reda-på-vem-som-rör-sig-utanför-min-lägenhet-hål. 

Tack och lov var det en angenäm överraskning som dök upp med blommor, två croissanter och ett jättegulligt litet romantiskt kort.

Hemskt glädjande! Men sängen hägrade ändå en stund till. Vilket föranledde en viss stress efter ett tag då besökaren av olika orsaker hade bråttom till sitt jobb.

Vilket i sin tur föranledde en viss panik då jag insåg att jag skulle tillbringa större delen på stan (jag skulle gått hemifrån lite senare egentligen men följde istället med med den oerhört vackra besökaren en bit på hennes väg) och inte hade ätit frukost!

Ingen äten frukost och inga pengar för att äta någon annanstans än hemma.

Så, snabbt som blixten skar jag upp  potatiskuberna som blivit över efter gårdagens middag i mindre bitar, öste över dem i den överhettade (det blir lätt så när man har så bråttom att man pratar med SL samtidigt) smörade stekpannan , strödde över några haricots verts och  klickade i en klick tomatchutney.

Efter att ha fått ett litet ryck och skurit till och haft i en näve små ostbitar vispades det ihop ett par tre ägg och hälldes över potatisbitarna, och vips, så hade jag en ytterst välsmakande omelett!

Det enda problemet var att jag inte hade en chans i världen att hinna äta upp den för när den väl var klar så tänkte vår buss smita iväg från busshållplatsen 10 minuter senare! Så, i med omeletten i en lunchlåda och ner med den i en påse tillsammans med en gaffel, med nån form av självdistanslös förhoppning om att jag skulle kunna få i mig frukosten någonstans, någon gång lite senare.

Ut ur lägenheten kom vi och ner till bussen som dock valde att bege sig från sitt tillfälliga stopp vid min busshållplats just som vi kom fram till vägen. Vilket gav mig nog med tid att tänka för att inse att min nygjorda, troligtvis fortfarande varma omelett faktiskt stod kvar på hallgolvet där hemma.

Så så gick det med min frukost!

Kanske inte alldeles oväntat stod den kvar där när jag kom hem på kvällen. Katten hade inte öppnat locket och slukat den. Alltså, bara att hiva över den i en ugnssäker form och värma på den i ugnen en alldeles för lång stund. 

Den var faktiskt riktigt god! Inte helt fotogenique, men ändock god.
Du får se en bild på min frukostsaft istället.

Vad jag definitivt INTE kommer berätta här är att jag och en god vän vräkte i oss varsin kebab inne i stan efter att tillsammans ha avtäckt min lilla båt som ska säljas. Kebaben var väldigt fint upplagd och det ingick fri påfyllning av inlagda grönsaker och olika såser. Värt ett besök!

Nä, nu är det läggdags! Hoppas du har haft en bra dag och välkommen tillbaka hit närsomhelst! 

(Åh, om det inte har framgått så är all rosa text länkar!)

Godnatt och sov gott!!

"Fantasi är viktigare än kunskap."

Varmt välkommen, kära gäst!

Medan mina frysta, köpta, köttbullar steker sig vackert bruna i min kokvrå några meter från mig tänkte jag skriva lite om mig själv. Men framförallt tänkte jag skriva om min tanke med "Simonkales [jiddish för lilla Simon] kokvrå"!

Som så många andra som genom historians gång skrivit och berättat om saker och ting, tänker jag börja alldeles från början! 

Det vill säga från rubriken på detta inlägg...

Albert Einstein, som sannolikt inte kräver mycket introduktion alls, lär ha sagt att fantasi är viktigare än kunskap.

Och det är nåt jag gör mitt bästa för att leva efter. När det gäller allt från min matlagning till mina juridikstudier. Inte på så vis att jag inte tycker det är viktigt med kunskap. Inte alls så. För kunskap är väldigt viktigt. 

Men utan fantasi stagnerar allt. Fantasi behövs för att vi ska kunna komma på vad det är vi vill lära oss och sedermera kunna!

Så, ofta, inte alltid men ofta, tänker jag så när jag lagar mat. Jag lagar det jag tycker verkar gott och inte vad som alla gånger anses höra ihop. Ibland blir det katastrof, men ofta blir det gott. Och ibland blir det vackert.

Ok, relativt ofta blir det vackert!

Som så många troligtvis känner till finns det tillfällen i livet då man har mindre god ekonomi och alltså inte har så mycket pengar att lägga på mat. Eller på något annat heller för den delen.

Så mitt mål för en tid framöver är att handla mat veckovis och inte för mer än trehundrafemtio kronor per vecka.

(Därav de frysta köpta köttbullarna, som för övrigt just nu delar stekpanna med den övriga delen av min pyttipanna.)

För dessa (max) trehundrafemtio kronor är tanken att jag varje dag ska få i mig en god frukost (som inte kommer hamna med recept i denna blogg mer än en gång då min frukost i princip alltid består av samma sak!) samt en lunchlåda och två rejäla portioner till middag. Naturligtvis blir det aldrig samma mat två gånger under en vecka!

Luchlådan lagar jag dagen innan den ska ätas så lunchen dagen efter blir då samma rätt jag äter till middag dagen den lagas.

Har man mycket plats i frysen, vilket jag inte riktigt har då jag har en frys med kylskåp ovanpå, skulle jag rekommendera att laga en omgång mat till fyra portioner istället för till tre portioner varje dag och frysa in den fjärde. Det finns många bra anledningar till att ha färdiglagad mat i frysen, men två som jag ser som viktigast:

1. Att om man nån dag blir hungrigare än man räknat med i kalkylen eller får gäster över på besök så har man mat nog för att täcka det behovet.

2. Har du lagat och fryst in mat så kan du handla mat för mindre pengar veckan efter om du skulle vilja ha mer pengar över till annat än du kalkylerat för den veckan.

Köper du billiga storpack (ICA har till exempel en hel del sådant men även mindre kedjor eller lågprisbutiker) kommer dessa troligtvis att räcka även in i veckan efter och då kräver ju veckan efter lägre matutgifter.

Logiskt, visst, men det kan vara nog så svårt att få till det ändå ibland.

Nåja, nu är min köttbulls-pyttipanna klar.

Väl upplagd på tallriken samsas den med ett dm-högt torn av mixad broccoli  samt en klick toro och min hemgjorda olivsallad.

  
Recepten:

 * Pyttipanna med köttbullar: 

 * 1 Hackad lök 

 * Ca 750 g potatis skurna i stora kuber 

 * 1/2-1 tsk gurkmeja
 * 5-10 hela kryddpepparkorn
 * 3-4 lagerblad
 * Ca en tesked mald spiskummin

 * 9-12 köttbullar 

Koka potatisen lätt al dente (kan potatis hete "al dente" eller är det bara pasta som kan det?) tillsammans med kryddorna.

Stek köttbullarna så de blir genomvarma och får fin färg.

Stek löken nånstans i processen ovan, fritt fram att välja när! (Lät väl bra? Jag glömde ha i löken innan jag la i potatisen i stekpannan så den blev lite råare än jag tänkt mig... bättre lycka nästa gång, Simonkale!)

När köttbullarna är färdigstekta så stek dem en stund tillsammans med potatisen och löken.

        Havregrynsgröt:

 * 1 dl havregryn

 * 2 dl kallt vatten

 * 1 nypa salt (man lär sig snabbt om man vill ha en stor eller liten
     nypa i)

 * Russin efter behag. Jag brukar ha ½-1 dl i.
 * Smör
 * Socker och kanel

Ett tips är att laga gröten i mikrovågsugn, hur täskigt (nix, ordet är inte felstavat) det än låter. Det går snabbt, blir mindre disk och är faktiskt minst lika gott som "riktig" gröt. Fråga mina vänner bara! (Helst bara de som håller med mig!). I min mikro får gröten stå inne i ca 2½ minuter. Rör sedan i gröten. För den ser inte så kul
ut om du inte gör det!

När gröten är klar rekommenderas en teskedsstor klick smör på toppen och socker och kanel efter smak.

        Broccolitornet:
 * 1 stor tekopp med broccolibuketter
 * Nästan 2 gelatinblad
 * Drygt 1 1/4 dl vatten
 * Färsk pepparrot (finriven, mängd beroende på styrka på roten   och din smak. Jag hade i drygt 2 msk vilket jag tyvärr tycker         blev för tamt)
* 1 engångsglas (jag har inte provat med riktiga glas för jag har  behövt klippa upp det jag använt)
* Salt!!! 

Mixa broccolibuketterna fint, förslagsvis i en mixer av något slag. Hur gelatinbladen ska förberedas står på deras förpackning. Koka upp den mixade broccolin i vattnet och smält ner gelatinbladen i blandningen. Häll upp blandningen i ett engångsglas. Låt glaset med blandningen stelna på ett eller annat sätt. Jag är ny på gelatin så jag ställde först glaset med blandningen i kallvatten och stoppade sedan in glaset i frysen ca 10-15 minuter eller tills det stelnat. Ett tips kan vara att kolla i en kokbok om du tror det finns nåt bättre sätt... vilket det säkert gör!
Klipp sedan ett snitt från glasets kant ner till dess botten eller så långt som det behövs för tornet att släppa från glaset. Botten ska vara uppåt, så vänd glaset upp och ner.  

 

(Nej, jag har inte glömt olivsalladen, jag tänker bara helt fräckt inte dela med mig av det receptet just nu. Vill du hemskt gärna ha dem så lämna dina kontaktuppgifter till mig via tex kommentarsfältet eller på något annat sätt så kan vi se om det går att lösa ändå...)