Vilken dag!
Ok, lite beroende på hur man väljer att se på den så var den antingen givande eller helt bortkastad. Jag väljer det första alternativet! Har jag möjlighet så föredrar jag av princip att alltid se saker från ett optimistiskt perspektiv.
Någon måste ju göra det! Slutar jag med det så varför ska andra tänka så? (Det där lät inte helt optimistiskt va?)
Hursomhelst, (fantastiskt ord, "hursomhelst"!) jag vaknade sent om sider av att någon ringde på min dörr. Pling! Eller hur den nu låter. Jag är faktiskt lite osäker på det och med tanke på att klockan nu i skrivande stund är 01:40 så tänker jag inte öppna min ytterdörr och plinga för ta reda på hur den låter. Klockan var hursomhelst (!!) runt 8 på morgonen när det plingade på dörren.
Aningen för oklädd för att kunna öppna dörren virade jag mitt fantastiskt fina rosa täcke runt kroppen och snubblade mig fram till dörren. Varvid jag kikade ut genom mitt lilla snoka-reda-på-vem-som-rör-sig-utanför-min-lägenhet-hål.
Tack och lov var det en angenäm överraskning som dök upp med blommor, två croissanter och ett jättegulligt litet romantiskt kort.
Hemskt glädjande! Men sängen hägrade ändå en stund till. Vilket föranledde en viss stress efter ett tag då besökaren av olika orsaker hade bråttom till sitt jobb.
Vilket i sin tur föranledde en viss panik då jag insåg att jag skulle tillbringa större delen på stan (jag skulle gått hemifrån lite senare egentligen men följde istället med med den oerhört vackra besökaren en bit på hennes väg) och inte hade ätit frukost!
Ingen äten frukost och inga pengar för att äta någon annanstans än hemma.
Så, snabbt som blixten skar jag upp potatiskuberna som blivit över efter gårdagens middag i mindre bitar, öste över dem i den överhettade (det blir lätt så när man har så bråttom att man pratar med SL samtidigt) smörade stekpannan , strödde över några haricots verts och klickade i en klick tomatchutney.
Efter att ha fått ett litet ryck och skurit till och haft i en näve små ostbitar vispades det ihop ett par tre ägg och hälldes över potatisbitarna, och vips, så hade jag en ytterst välsmakande omelett!
Det enda problemet var att jag inte hade en chans i världen att hinna äta upp den för när den väl var klar så tänkte vår buss smita iväg från busshållplatsen 10 minuter senare! Så, i med omeletten i en lunchlåda och ner med den i en påse tillsammans med en gaffel, med nån form av självdistanslös förhoppning om att jag skulle kunna få i mig frukosten någonstans, någon gång lite senare.
Ut ur lägenheten kom vi och ner till bussen som dock valde att bege sig från sitt tillfälliga stopp vid min busshållplats just som vi kom fram till vägen. Vilket gav mig nog med tid att tänka för att inse att min nygjorda, troligtvis fortfarande varma omelett faktiskt stod kvar på hallgolvet där hemma.
Så så gick det med min frukost!
Kanske inte alldeles oväntat stod den kvar där när jag kom hem på kvällen. Katten hade inte öppnat locket och slukat den. Alltså, bara att hiva över den i en ugnssäker form och värma på den i ugnen en alldeles för lång stund.
Du får se en bild på min frukostsaft istället.
Vad jag definitivt INTE kommer berätta här är att jag och en god vän vräkte i oss varsin kebab inne i stan efter att tillsammans ha avtäckt min lilla båt som ska säljas. Kebaben var väldigt fint upplagd och det ingick fri påfyllning av inlagda grönsaker och olika såser. Värt ett besök!
Nä, nu är det läggdags! Hoppas du har haft en bra dag och välkommen tillbaka hit närsomhelst!
(Åh, om det inte har framgått så är all rosa text länkar!)
Godnatt och sov gott!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar