Lätt som en plätt; omelett!

Nu tänker jag slå mitt rekord i kortast inlägg här i Simonkales kokvrå!

Kvällsmat måste man ju få i sig. Omelett är enkelt och rostat bröd passar till det mesta. Så då slår vi helt enkelt ihop det, vilket redan har gjorts i mathistorien och det har till och med ett namn. Som jag inte minns.

Gör ett teskedsstort hål i mitten av brödskivan och lägg skivan i en varm stekpanna som du haft olja, smör eller bäggedera i.

Rör ihop ägget, eller de två äggen om det är små ägg, med;
2 eller fler tsk Sweet sour sauce, lite beroende på hur stark du vill ha äggmackan.
eller:
2 eller fler tsk pesto. Är du stormförtjust i pesto så ha i lite mer helt enkelt.

Riv ost och blanda även i den i det vispade ägget/äggen. Efter tycke och smak. Jag hade i några matskedar.

När du brynt mackan på bägge sidorna häller du äggblandningen över mackan, förslagsvis i hålet så det rinner över hela mackan.
I och med att det är pesto/sweet sour/ost i (jag vet inte vad det är som gör det) behöver mackan stekas längre än om det bara varit vispat ägg.

Sådärja, godnatt på dig och hoppas du gillar äggmackorna! 

Grönt är skönt! (och gott och snyggt!)

Okej kära läsare, nu är det ju såhär att det är sommar. Sommar sol och frukterna är gröna och mogna! Så vad passar väl bättre en varm, solig födelsedag än en läcker fruktsallad?

Det var inte min födelsedag alltså, det var min kära mosters. Och hon önskade sig frukt till kalaset. Man får (uppenbarligen) passa sig för att önska såna enkla saker av mig, för i värsta fall går det såhär:

Ärligt talat så var "i värsta fall" en rätt så osann fras, för fruktsalladen blev oerhört uppskattad!
Nu syns ju inte riktigt alla ingredienser i salladen, så här kommer en liten lista:

2 kg (nästan) vindruvor (gröna såklart!)
3 st kiwi (skulle det mot all förmodan finnas röda sådana så köp dem inte!)
1 galiamelon
3 lime
1 kruka koriander
Färsk persilja på kvist
1 påse (200 g) cocos
1/2 röd chili

2,5 dl grädde
2-3 msk Cremé de Menthe (grön mintlikör)

Till skillnad från andra fruktsallader (finns säkert såna här med bara det att jag har missat dem) så är denna en sallad man inte slevar i sig. Helt enkelt på grund av att skalet sitter kvar på limen, melonen och kiwin. Detta gör det för att skalet är så fint och grönt!

 I och med skalets närvaro får man skära frukterna i lite större bitar så att man lätt kan bita i sig enbart fruktköttet och slänga skalet. Jag skar kiwisarna i 8 bitar, limen i 8 bitar de med, och melonen i ... äh, jag är säker på att du kommer på nån lämplig storlek på dem. En mix mellan praktiskt och vackert!

Skär koriandern i rätt stora bitar (skär man blad i "bitar"?). Jag kan tänka mig att de smakar av sig mer på sin omgivning om bladen är skurna och så räcker ett knippe till mer sallad än om du blandar i bladen hela.

Det vita du ser på bilderna är cocosen.

Strö över den så blir det fint och gott!

Vindruvorna är bara att skölja och lägga i skålen (eller kartongen i mitt fall.)
Jag klippte av små knippen från vindruvsklasen och lade i.

Persiljan, som alltså måste vara färsk, var tänkt som garnityr men visade sig vara mycket uppskattad som mildrande komplement till den röda chilin som visade sig vara väldigt, väldigt stark. Till allas glädje, för det gav liksom middagsgästerna något att skratta åt, undvika och harkla sig om och kring!
Så, ställ persiljekvistarna runt kärlet som en vägg som sticker upp. Glöm inte att skölja den! (Är det bara jag som brukar glömma sånt?)

Chilin skar jag i smala strimlor och delade i ungefär 2 cm långa bitar. Jag använde mig av en halv chili. Anpassa mängden efter styrkan.

Chilin är med i salladen både för att bryta av mot det gröna och dels för att ge salladen lite sting. Det är inte meningen att salladen ska vara stark, men som sagt, den ska ha lite sting.


Jag blandade inte ner ingredienserna utan jag placerade dem lite huller om buller. På så vis blev det lättare att få den precis som man vill ha den, både utseendemässigt och smakmässigt.

Grädden blandade jag med mintlikören både för smakens skull och för färgens. Grädden blir ganska ljusgrön om man har så lite likör i som jag hade så vill man ha den mörkare grön så är det bara att hälla i mer. Det märker du!
Undvik helst att ha i likör i barnens grädde. Fast det är nog rätt taktiskt att undvika chilin också i så fall, så den här salladen kan nog på det hela taget ses som en "vuxensallad".

Jag fick ett tips av en kassörska att blanda i likören (hennes tips gällde karamellfärg, men jag applicerade tipset på likören) innan man vispar grädden, vilket jag gjorde. Det fungerade bra ända tills dess att grädden var nästan färdigvispad, då började grädden gryna sig lite. Så vill man ha likör i grädden så vispa bara grädden lätt i så fall skulle jag tro.

Sådärja! Glad sommar på dig! Och välkommen tillbaka hit när fantasin strejkar så ska jag göra mitt bästa för att hjälpa till att kickstarta den igen!

Midnattssnacks och filmvarning!

Filmen rullar obevekligt på på dataskärmen men vad vore väl en lördagsfilmskväll utan något gott att smaska på?

Chips i all ära, eller popcorn, men det är för lätt och för trist. Just ikväll i varje fall.

Så det blev rökt skivad lax, köpt färdigskivad såklart, det är ju ändå filmsnacks vi snackar om!
Och så med lite tillbehör. Det var inte mycket egentillverkat alls faktiskt, men det var ändå kul att lägga upp allt på den ovanligt stora tallriken. (Jaja, det är säkert jättenåtårtionde men jag gillar det ändå!!)
 

 

Nån form av körsbärstomater (det blev lite få på tallriken så resten hamnade i en skål vid sidan av) som jag snoppat av en liten bit av undersidan på för stabiliteten:

...skalade gurkstavar, oliver delade på mitten så de också ligger kvar, en hög med den rökta skivade laxen (tips att lägga lite energi på högen så den blir fin!), bitar med mozzarella samt en rom- och crème fraiche-röra i ett plastsnapsglas.

Nu ska här tittas vidare. Lika bra att få det gjort så jag kan titta på nån bra film nästa gång istället för att behöva se denna imorgon med.

Godnatt!

Uppe med kycklingen!

Solen skiner, fåglarna kvittrar och maten för början av nästa vecka är äntligen klar. Den blev klar för ca 10 minuter sen. Då var klockan 05:45.

Ja, det är sent. Nej, jag förstår inte heller varför jag nödvändigtvis måste laga all mat vid den här tiden.
Men nu är den lagad i varje fall. Det blev 11 lunchlådor!

Det är nämligen så att jag reser bort på söndag och jag lovade kattvakten att det skulle finnas färdiglagad mat i frysen. Så jag tog i lite granna. Lite hemskt ganska väldigt mycket.
Men nu finns det ju definitivt mat.

Eftersom klockan är så mycket som den är tänker jag inte skriva så mycket mer. Och det blir ingen särskilt avancerad beskrivning av maten heller. Ha överseende, snälla du! Nästa inlägg blir roligare. Kan man hoppas.

Det blev likadana fiskbiffar som i tidigare inlägg fast rullade i ströbröd före stekning  samt en kycklinggryta på 2 kg kycklinglår delade i två bitar, en massa frusen broccoli, blomkål, skivade morötter, champinjoner delade i fyra bitar och 4 små gula lökar, även de delade i fyra. Några matskedar tomatpuré, några lagerblad, nån matsked hel kryddpeppar, 3 grönsaksbuljongtärningar och ett par teskedar malen fänkål.

Vill du veta mer detaljerat hur jag gjorde så maila mig helt enkelt genom att klicka här. För det verkar som att kommentarsfältet inte fungerar av någon anledning. Ber om ursäkt för det!

När maten väl låg i lunchlådorna kryddade jag lite med torkad persilja och hade i nån deciliter surkål. I kycklinggrytslådorna alltså. Och i fiskbiffslådorna med faktiskt, fast ingen persilja.


Jag har pelargoner på balkongen så jag pyntade lunchlådorna med en liten blomma i varje. Pelargoner sägs vara ätliga, även om de man köper i de allra flesta blombutiker är så besprutade att det tydligen kan påverka möjligheterna till fortplantning på något sätt.
Så lägg i blommorna och när de du bjuder på maten frågar om blomman är ätlig så svara "ja!", fast med reservationen att de inte bör göra det om inte alla barn redan är avklarade!

 

Ok, nu tror jag att det faktiskt kan vara läggdags. Eller vad tror du?
God natt! God morgon menar jag, men sov så gott!

Syltmat till max!

En av fördelarna med att ha rötter från andra länder som har andra matkulturer är att det underlättar möjligheterna till en fantasifull mångfald när det gäller just matlagning. Allt från varianter på färskost till olika typer av piroger, surkålsgrytor, pastarätter, sallader och, ursäkta franskan, fan och hans moster.

I och med den lilla inledningen tänkte jag raskt gå över till gårdagens middagsrätter!

Jag var och hälsade på en ganska nybliven väninna, hennes  mycket trevliga karl och deras barn. En riktigt kul familj med mycket kärlek och fantasi att bjuda på. Men just igår tog jag mig äran att få laga maten. Och detta blev resultaten:

Summa summarum blev det tortellini med ostfyllning (köpt), riven ost och aprikossylt. Riven ost kan nog de flesta hantera och sylten klickar man helt enkelt ut över sin portion, säg 2-3 matskedar för en tallrik tortellini. Koka gärna tortellinin i en buljong förresten. I det här fallet använde jag grönsaksbuljong så alla vegetarianerna där (det vill säga alla utom jag) kunde äta av maten.

Till det lagade jag piroger. Helt enkelt smördeg som jag inte kavlade ut vilket det stod på paketet att man skulle göra. Jag gjorde två olika fyllningar, så det bidde några av varje.

Fyllning nr 1:
Mosad fetaost, 1 paket, vad nu det kan väga. Ett vanligt litet paket. 150 gram?
Ca ½ liten burk crème fraiche.
Några matskedar aprikossylt, smaka av efter 3 matskedar och se om du vill ha mer sylt i.
Ungefär en näve färsk basilika, skuren i hyfsat stora bitar. Heter det bitar när man skär blad?
½ - 1 dl riven ost.  
Rör ihop allt till en ganska slät röra.

Fyllning nr 2:
Resten av crème fraiche-burken.   
En massa kräftstjärtar.  Dela dem i 3 delar ungefär.  Inte för små, inte för stora. Eller som vi svenskar så gärna säger, i lagom stora bitar! Bra ord det där!
Dill. Färsk dill. Ungefär en näve och skär den ganska fint.
Har du citron hemma så pressa i 2-3 teskedar citronsaft.
Rör ihop.

Klicka på rörorna i mitten av de fyrkantiga smördegarna och vik ihop hörnen med varandra. Är degen svår att nypa ihop så har du troligtvis lagt fel sida uppåt. Pensla sedan pirogerna med vispat ägg och strö över till exempel vallmo- eller sesamfrön eller något annat du tror skulle vara gott på.
Sen tjofs in i ugnen på ca 175 grader tills pirogerna har fått fin färg. Hur lång tid det tar? 10-20 minuter kanske? Rörorna inuti är ju redan klara och vill mest bli varma så det som behöver bli tillagat är smördegen.

Så, det var den middagen. Och oj vad den var god!!
Vågar du prova?

"Dum-di-dum! Chapeau-Claque och Cadillac..."

Till tonerna av Chapeau claque av Ted Gärdestad njuter jag av sviterna av en vacker och lekfull dag full av uppskattande och uppskattning!

Dagen har varit sådär fin som den kan vara ibland när man vaknar av solens strålar som skiner in genom sovrumsfönstret och man vaknar på RÄTT sida av sängen. Rätt sida av världen!

Jag hade så gärna velat skriva att solens strålar "strilade" in genom fönstret, eller gardinerna, men de gjorde faktiskt inte det. De sken, eller snarare trängde sig in över mig. Jag vaknade nämligen sent nog för att de 299 792,458 kilometerna per sekund som ljuset rör sig med skulle ha hunnit klumpa ihop skenet och överfalla mig i sänghalmen. Madrassen.

Men så fortskred dagen. Det stegs upp, lagades frukost (vad vore väl livet utan småförpackningar yoghurt och mackor med stekt ägg och romsås; lodda- och sillrom samt gräddfil) och sen slogs det in några paket till väninnan jag träffade senare och hennes två barn.

Mer matlagning än så blev det alltså inte idag. Om man inte räknar in fruktsalladen gjord på 3 fantastiska, mogna, sharonfrukter, 2 skalade persikor, en galiamelon i bitar och fint skuren ekologisk citronmeliss!

Men det är ju en blogg med mattema det här, så jag tänkte redogöra för en maträtt jag lagade för någon vecka sen. Bara så du inte har trillat in här alldeles i onödan!

Jag lagade fiskbiffar. Fiskbollar? 

Fiskbiffar. 

Fiskbiffar med skalad, smörslungad, potatis kokt i grönsaksbuljong, skivad ungersk paprika (sannolikt från Turkiet den här gången också!) samt en varm sås på crème fraiche med pressad citron och några matskedar pesto i.

Fiskbiffarna blev en höjdare, faktiskt. Trots att det var första gången jag gjorde sådana.
Jag hade i två stycken 125 grams typ torskfiléer (typ), ca 1 deciliter gröna oliver med pimiento, 1 ägg, ca 2 matskedar ströbröd, eventuellt lite grädde och hade jag det inte så kanske det vore gott att ha i, och 2-3 matskedar Cognac. Minst. Kanske en skvätt citron. 

Sen mixade jag allt till en lite grov smet, gjorde bollar av dem i storleksordning golfboll och stekte dem i smör och olja. Olivolja. Men stek i nån annan olja, för som jag har förstått det så blir just olivolja till mättat fett när det steks vilket sägs vara mindre bra.

Potatisen gjorde jag några snitt i (hacka lätt med matkniven några gånger) innan jag dränkte dem i kastrullen, vilket fick väldigt bra smakrespons.
Vadå finns inget sånt ord?

Såsen är för enkel för att beskriva. Rör ihop ingredienserna bara. I en liten kastrull över halvstark värme. Eller halvsvag om det känns bättre. Bägge fungerar!!

Då min kära vän som jag åt med tycker genuint illa om i stort sett all fisk stekte jag en bit stekhalloumi  som jag delade på … ja, hur ska man beskriva den ledden? Titta på bilden. Det blev två sådana bitar, så jag delade det alltså på x-ledden! Stekte i olivolja, snittade den som jag snittade potatisen  och hade troligtvis på örtsalt. Jag vet ärligt talat inte om jag gjorde så mycket mer med halloumin men den blev, eller var sedan dess tillkomst, väldigt god!
Den fick han alltså istället för fiskbiffarna...

 

Så, dags för sista halvan av Hunger games!

Ciao!

/Simonkales

Skrytmat med drag från svordomarnas Mecka!

Okej, det är lite sent. Jag vet. 

Lite sent att sätta igång att laga mat, men efter en lång dag bestående av tårtkalas (inte mitt) och iläggning av boj till min nya lilla segelbåt så känner jag att då får det väl vara så.

Men som sagt, klockan är mycket, fantasin som herr Einstein tyckte var så viktig går på lågvarv men då även budgeten gör det och maten i kyl och frys följer samma mönster så blir dagens sista, och enda, mål som följer:

Köpta otroligt billiga fiskpinnar med färdiga köpta pommes frites (från en mataffär, inte från nån hamburgerrestaurang! Nåt litet uns matheder måste man ju upprätthålla!!).

Så, vad sägs, det låter väl smaskens? Och något en man med ett brinnande matintresse och en nystartad matblogg borde skryta med?!

Resultatet blev följande:

 

Fiskpinnarna och potatispinnarna piffades till lite granna.
Jag kryddade potatispinnarna med grillkrydda och vitlökssalt och ringlade en del olivolja över.
Fiskpinnarna stekte jag i en stekpanna. Mycket ovanligt. I smör och olja.

Men sen då? Ungersk paprika från Turkiet (Vit spetspaprika eller bara Vit paprika kallas den nog) i mindre bitar, en ring runt tallriken av finbladig babyspenat med oliver emellan, ett snapsglas (osthyveln och skiftnyckeln i all ära men plastsnapsglas slår allt!) med två små hela burktomater i och ett snapsglas med grädde- och ädelostsås i. 

Det var allt. 

Det, två tomtebloss som hann brinna ut medan jag fotade maten för din och bloggens skull, och ett glas apelsinläsk. Två glas tror jag.

Toppa gärna med lite persilja eller något annat med markant skillnad i färg mot potatispinnarna. Persilja eller paprikapulver skulle jag rekommendera. Eller dill. Paprikapulver kanske helst, eftersom vi redan använt oss (märkte du att jag skrev ”vi” och "oss"? Be mig inte förklara det tack!) av ungersk paprika.

Så, nu får det vara nog för ikväll! Dags att bädda ner sig. Mig! Ska vara en höjdare på full mage enligt experterna! Om det inte var tvärtom.

God natt och dröm fantasifulla drömmar!