Simonkales kokvrå: "Dum-di-dum! Chapeau-Claque och Cadillac..."

Till tonerna av Chapeau claque av Ted Gärdestad njuter jag av sviterna av en vacker och lekfull dag full av uppskattande och uppskattning!

Dagen har varit sådär fin som den kan vara ibland när man vaknar av solens strålar som skiner in genom sovrumsfönstret och man vaknar på RÄTT sida av sängen. Rätt sida av världen!

Jag hade så gärna velat skriva att solens strålar "strilade" in genom fönstret, eller gardinerna, men de gjorde faktiskt inte det. De sken, eller snarare trängde sig in över mig. Jag vaknade nämligen sent nog för att de 299 792,458 kilometerna per sekund som ljuset rör sig med skulle ha hunnit klumpa ihop skenet och överfalla mig i sänghalmen. Madrassen.

Men så fortskred dagen. Det stegs upp, lagades frukost (vad vore väl livet utan småförpackningar yoghurt och mackor med stekt ägg och romsås; lodda- och sillrom samt gräddfil) och sen slogs det in några paket till väninnan jag träffade senare och hennes två barn.

Mer matlagning än så blev det alltså inte idag. Om man inte räknar in fruktsalladen gjord på 3 fantastiska, mogna, sharonfrukter, 2 skalade persikor, en galiamelon i bitar och fint skuren ekologisk citronmeliss!

Men det är ju en blogg med mattema det här, så jag tänkte redogöra för en maträtt jag lagade för någon vecka sen. Bara så du inte har trillat in här alldeles i onödan!

Jag lagade fiskbiffar. Fiskbollar?

Fiskbiffar.

Fiskbiffar med skalad, smörslungad, potatis kokt i grönsaksbuljong, skivad ungersk paprika (sannolikt från Turkiet den här gången också!) samt en varm sås på crème fraiche med pressad citron och några matskedar pesto i.

Fiskbiffarna blev en höjdare, faktiskt. Trots att det var första gången jag gjorde sådana.
Jag hade i två stycken 125 grams typ torskfiléer (typ), ca 1 deciliter gröna oliver med pimiento, 1 ägg, ca 2 matskedar ströbröd, eventuellt lite grädde och hade jag det inte så kanske det vore gott att ha i, och 2-3 matskedar Cognac. Minst. Kanske en skvätt citron.

Sen mixade jag allt till en lite grov smet, gjorde bollar av dem i storleksordning golfboll och stekte dem i smör och olja. Olivolja. Men stek i nån annan olja, för som jag har förstått det så blir just olivolja till mättat fett när det steks vilket sägs vara mindre bra.

Potatisen gjorde jag några snitt i (hacka lätt med matkniven några gånger) innan jag dränkte dem i kastrullen, vilket fick väldigt bra smakrespons.
Vadå finns inget sånt ord?

Såsen är för enkel för att beskriva. Rör ihop ingredienserna bara. I en liten kastrull över halvstark värme. Eller halvsvag om det känns bättre. Bägge fungerar!!

Då min kära vän som jag åt med tycker genuint illa om i stort sett all fisk stekte jag en bit stekhalloumi som jag delade på … ja, hur ska man beskriva den ledden? Titta på bilden. Det blev två sådana bitar, så jag delade det alltså på x-ledden! Stekte i olivolja, snittade den som jag snittade potatisen och hade troligtvis på örtsalt. Jag vet ärligt talat inte om jag gjorde så mycket mer med halloumin men den blev, eller var sedan dess tillkomst, väldigt god!
Den fick han alltså istället för fiskbiffarna...